Länge sen jag fick tummen ur och skriva lite här. Skumt, har hänt jävulskt mycket på slutet men jag har som inte orkat skriva om det..

Vars börjar man då? 

Hade lite svårt med insperation idag så jag satte mig och började läsa gamla inlägg. Jag blir så jävulskt arg på mig själv när det gäller Freddan, det jag skrivit om honom och så. Hela vårat 5 månaders "icke-förhållande" var han ju otrogen, sårade mig ständigt och likförbannat älskade jag honom. Ibland har jag till och med själv svårt att förstå varför jag springer med hvudet rakt in i väggen flera gånger efter varann? Är jag naiv eller har jag bara så lätt att bli förblindad av kärlek? 

Kärleken då? 

Nej, jag ger mig fan inte ens ut på det ämnet. Nej, jag är singel. Nej, jag kommer ensam. Nej, jag har ingen att krama i soffan på fredag kväll. Nej, jag är singel och jag tamefan hatar det. Aa.. Kanske inte så illa. Är bättre att vara singel än med en idiot..  Vet du vad? Det är fan ganska bra att vara singel.. Fast det var ju det där med kramarna.... 

Vad mer då? 

Åh, Roger har gjort entré i mitt liv. En blond väldigt väldigt vacker pojke. 6 år gammal och med 4 ben. Oh ja, en ny häst. Det började vara på tiden tyckte jag, var ju utan häst i nästan ett helt år. Däremot har jag insett att ingen någonsin kommer ta Bumbis plats. Rätt skönt ändå, jag känner mig rätt säker på att jag alltid kommer ha honom kvar i mitt hjärta. 

Några ord om Gällivare på slutet också.. 

I helgen dog två gamla bekanta till mig. Malin och Sebastian. Bådas liv slutade på tok för tidigt på grund av drogerna. Dessa jävla droger som bara förstör. Det är skrämmande när så unga människor dör, men vill du veta något som är mer skrämmande? Det hade lika gärna kunnat vara jag. 

Det går inte längre att räkna på 10 fingrar dom som har dött i min bekantskapskrets, är det de största tecknet på att man gjorde fel val när man valde vänner? Eller är det bara som påminnelse att sköta sig? 

Vila i frid i alla fall.