Okej, det här var ett tag sen man gjorde nu. Har iofs inte haft så mycket att skriva om på slutet, jag gör fan inget vettigt alls nu för tiden.

Söker jobb, tittat tv, äter, sover, kör skoter, datanördar och sover mer. 

Men det var inte riktigt det de här blogginlägget skulle handla om. Det skulle handla om människovärde. Jag blev lite chockad idag, jag var till Viva(studie och yrkesvägledning) och skulle kolla på lite olika utbildningar. Har ju varit sugen att plugga transportledning så jag tänkte att det kanske var dags nu. Men då frågade hon "blivit uppsagd, var jobbade du innan då?" Jag svarade bara att jag jobbat inom industrin senaste 3 åren. "oj då,ja då förstår jag att du vill plugga för att bli nått" sa hon. Fan va arg jag vart direkt. Vadå bli nått? Jag har då aldrig trivts så bra någonstans som jag har gjort via mina industrijobb. Va fan har hon att säga till om då? Okej, kanske hon har pluggat massor av år och så för att lära andra människor vad dom vill bli men hon är ju fan inge bättre människa för det. 

Men det slog mig lite, andras syn på industrin. Jag har aldrig tänkt så, jag tror jag trivts på tok för bra för att ens kunna tänka att det skulle vara skitjobb egentligen. Men det säger väl en hel del om mig också. Jag kanske inte är den smartaste, mest kvicktänka, bäst på att lära mig och jag kanske har en förkärlek till att klistra fast händerna i varandra eller strippa fast kollegor i emballageställ men jag vet nog mer om att ha bra kollegor än vad många gör. För säga vad man säga vill om industrin men har man riktiga jävla skitjobb så måste man hitta andra sätt att förgylla vardagen med..