Åh, just nu känns allting förjävligt tungt.

Jag saknar Bumbi så mycket så ingen kan förstå. Har blivit beroende av att kolla hästar på internet just nu. livet känns så tomt. Jag tror inte någon annan häst kan ta Bumbis plats, men jag måste komma på något att göra. Jag får panik när det inte möjligtheten att åka till stallet och tillbringa 5 timmar där finns. Märker fysiskt också att ingenting är bra just nu. Har ätit väldigt dåligt (ingenting i andras ögon alltså.. ) i veckan så energin börjar ta slut. En promenad med hundarna och hela kroppen skakar. Jag måste komma över det här, men som sagt det var det värsta som någonsin kunde hända i mitt liv. Jag saknar bara honom så mycket. Om jag var helt säker på att hästar och människor kom till samma himmel, då hade jag varit på väg. Men jag tror inte på sånt, och tur är väl det för dem som bryr sig om mig..