Åh, det här kommer inte bli ett vettigt inlägg.

Jag har någon sorts ångest just nu. Den här känslan "vad har jag gjort med mitt liv". Jag har ju egentligen gjort mycket sista tiden, tagit tag i livet och börjat hitta mig själv. Jag hade ju en gång i tiden vägen framför mig spikrak upp mot toppen, men jag vek av halvvägs. Mest för att det fanns saker som var roligare och mer spännande. Men nu börjar karriärslysten lysa igenom igen. För ett år sen hade jag varit sjukt jävla äckligt nöjd över mitt liv idag, men kraven ändras ju hela tiden. Nu vill man bara ha mer. Volvo är ju ett bra jobb och jag trivs faktiskt bra där. Men var det verkligen bara dit jag skulle komma? Jag skulle ju bli en stor entreprenör med massor av enheter över hela sverige när jag blev stor. Jag skulle bli ett sånt där namn som folk visste direkt vem det var bara man sa det. Jag skulle ju bli som pappa.

Vissa dagar önskar jag att inte äventyren hade dragit iväg med mig så mycket. Att jag hade tagit tillvara på dom toppbetygen jag hade och gjort något vettigt. Men om jag hade gjort det, vem hade jag varit idag då? Jag hade inte vetat det jag vet om livet, jag hade antagligen varit mindre förstörd i själen men samtidigt hade jag missat en massa ögenblick som jag värdesätter mer än guld. Alla trodde alltid att jag skulle bli nått stort. Ingen tvivlade nog någonsin på det. Dom trodde att jag skulle bli en ledare, men här sitter jag med 30 chefer över mig. Kan inte sluta tänka på den där personanalysen jag fick av moster för några år sen. Det fanns verkligen personer som trodde på mig, varför gjorde jag inte det själv?