Hm, det här med att blogga sent på nätterna börjar bli en dålig vana..

Är sjukt trött egentligen men är som för rastlös för att sova ändå.. Har börjat läsa en sån där sjukt bra bok som jag inte vill slita mig från heller så jag krigar som med mitt inre för att ta mig i säng. Vill som inte heller lägga mig och läsa nu för att jag är trött och tror jag missar en massa små detajer då..

Ska sova så jag kan läsa imorgon. Och ta med mig boken till stugan så jag kan läsa där i helgen.. :D

Just nu har jag en klump i magen som inte vill försvinna. Förra påsken låg jag hela tiden och var överlycklig över allt bara. Jag hade mina bästa vänner nära mig och barnet i magen. Jag längtar tillbaka dit. Inte för att jag hade dom bästa vännerna i världen eller för att jag hade ett perfekt liv, men jag visste vad jag hade. Jag känner mig rätt rotlös just nu. Men ganska lycklig ändå. Med tanke på mitt förfluta så är jag väldigt nöjd över var jag är just nu i livet. Jag kommer nog alltid sakna det där med trygghet, jag gissar att sånt som händer i ens barndom inte suddas ut så lätt. Jag har egentligen aldrig känt mig trygg. Aldrig så där till hundra procent. Men en av det har nog berott på att jag inte litat på mig själv. Men det har börjat komma nu. Jag har faktiskt börjat lita på mig själv, jag känner ju det. Jag är trygg ensam liksom. Självklart saknar man ju "någon" ändå men att i grund och botten vara trygg känns bra.

Ibland känns det rätt tungt, att ingen i hela världen förstår sig på smulan.

För att komma tillbaka till klumpen i magen saken så kan jag ju förklara åt er som är nya i smulans värld att mitt under ett påskfirande var det som jag förstod att det var ett litet barn i magen. Jag försöker hela tiden säga åt mig själv att det kanske var bäst det som skedde. Att det inte var mitt fel. Det är svårt att övertyga sig själv om det men jag försöker. Det är bara svårt när jag saknar henne så att det känns som att någon bara sliter ut hjärtat på en. Snart kommer jag kunna lämna det, jag kommer alltid minnas henne och självklart alltid sakna henne men jag kommer kunna sluta få såna där ångestladdade gråtattacker.