Just nu försöker jag förtränga en känsla. En magkänsla. En sån känsla som jag inte vill ska vara rätt. Jag vill egentligen bara att det ska försvinna. Jag vill inte känna så här just nu. Jag vill inte vara här, jag vill vara någon annanstans..

Mitt liv har verkligen förändrats den sista tiden. Mycket tack vare lilltösen. Ingen trodde väl att jag brydde mig så mycket. Jag vet att jag inte visade minsta lilla, rök på axlarna och menade på att det var lika bra. Men inom mig så dog något, det går inte att beskriva. Jag kommer ihåg natten när jag insåg vad det var som hände med mig. Jag låg i stugan, mina två bästa vänner på varsin sida av mig. Men trots att jag legat vaken hela natten med händerna på magen så sa jag ingenting dagen efter. Jag bara teg. Jag var jävligt lycklig just då men kunde inte säga någonting. Först när jag varit på första ultraljudet sa jag något. Ingen visste något, ingen såg det på mig. Ingen brydde sig. Men det värsta var, efter att hon dog när man fick höra saker som "jag vet inte vad jag ska säga, men om du vill prata så finns jag här". En sån gång hjälper det inte. Jag måste gå vidare i livet, jag vet. Men jag saknar henne så. Det finns ingenting som kan ersätta henne. Jag ville verkligen att hon skulle bli en del i resten av mitt liv, men jag förlorade. Jag drog den största nitlotten.