Men alltså hallå. Vad håller jag på med egentligen?

Jag kan väl för fan inte sitta och gråta över en skitig, orakad, allmänt sluskig jävla lyckseleraggare? Nu får jag ju ge mig.

Jag har varit på väg att dumpa honom gång på gång sista tiden men hela tiden ångrat mig och släppt in han i mitt liv igen. Men nu när allting körde ihop sig totalt då mitt i allt ångrade jag mig och sitter och gråter för att han ska höra av sig. Nej nu får jag väl för fan skärpa mig. Illusionen av lycka är långt ifrån riktigt lycka, när ska jag lära mig det då?