Sista tiden har det varit mycket inlägg om att själen värker, livet borde sluta och vad hjärtat egentligen vill.

Det här kommer inte bli ett sånt inlägg. Jag mår så jävla bra just nu, sista tiden har jag bara varit sjukt jävla nöjd i grund och botten. Lite missöden har väl tagit på humöret men jag har känt mig som mig själv igen..

I morse vaknade jag på fel sida, kände mig sliten, äcklig och förkyld än en gång. Sen öppnade jag ögonen och kröp nämare dig och sen försvann alla dessa tankar. Sliten, osminkad, förkyld, tovigt hår och ändå fick du mig att känna mig vackrast i världen. Jag hoppas verkligen ingenting ändrar på det, just nu vet jag ju vad mitt hjärta vill..

Alltså, egentligen borde jag vara rätt deppig. Om mindre än en månad har jag inget jobb kvar, enda erbjudandet jag fått är på ett jobb jag skyr värre än elden att ta. Och det är sånt som brukar ta på mitt humör, att inte veta vad jag ska göra av mitt liv. Men, bara att ta det med en klackspark..

Sen är det väl en grej till. Två av dom vännerna jag värderar högst på denna jord, såna jag sa att jag aldrig skulle komma bort från. Båda verkar svika just nu. En har redan gjort det, hårt och brutalt och fattar ingenting själv varför det blev som det blev. Den andra tar mest på nerverna, nästan så man håller på att gå upp i linningen och bli tokig bara.

Äsch, det finns ju så många andra. Det är ju trots allt deras förlust.. ;)