Idag var en väldigt rolig dag på jobbet. Vi härjade och busade som vanligt. Sen har jag haft middagsgäst hit och efter det städat i förrådet... So far so good.

Men sen fick jag ett samtal. "skyddat nummer". Jag brukar inte svara med gjorde det ändå liksom. Ni vet, magkänslan sa att jag borde svara. Först var det lite tyst och sen hörde jag en röst som bara "-är det madde?" Ja, det är de väl.. "Heeeeej, känner du igen rösten?" Självklart jag gjorde det. Var en kompis som ringde. Vi var bra vänner förut, sen gled vi isär, hon flyttade och vi gick skiljda vägar liksom. Men vi har alltid pratat. Med typ ett års mellanrum. I alla fall, för att inte få det här satans inlägget för långt så summerar vi lite.. Jag berättade att jag flyttat till umeå, att vi hade separerat. Sånt som en sån person man inte pratat med på ett år vet . Sen så kom mitt känslokaos. Det var nog illa att höra hennes röst bara. Det är ju en person jag håller fruktansvärt mycket av och inte har pratat med på evigheter. Då blir man bara av det lite känslosam. Så frågade hon "men vadå jobbar på volvo? Borde inte du vara hemma med lill-tösen ännu.. För visst var det en lilltös? " Hon skämtade ju med lilltös. Det var ju bara något jag hade känt på mig att det var. Vid det laget vi pratade sist så hade man väl ingen aning om vad det var ännu. Då kom bara tårarna. Jag fick inte fram ett ord. Lyckades efter ett tag bara få fram att jag ju har förlorat min lilltös.

Jag vet inte att hon menade något illa med frågan, men just nu värker det så satans mycket i bröstet. Jag vill ha tillbaka min lilltös.