Just nu är det inte så bra för Smulan. Delvis beror det säkert på att jag är sjukt trött. Delvis på att jag äter värktabletter mer än mat. Delvis på att det har varit några tuffa månader.

Dom två första tänker jag inte ens skriva nått om men tredje punkten behöver jag skriva av mig om.

Det konstiga är att jag gör vad jag vill just nu. Men det blir som inte bra ändå. Jag trodde att allt blev bra om jag kom bort från Gällivare. Sen trodde jag att, allt som faktiskt redan var rätt bra, att det skulle bli ännu bättre om jag kom bort från Samuel. Jag har en jävla hemlängtan just nu. Det är därför jag ifrågasätter mina egna val. Egentligen vet jag att jag gjorde rätt. I båda fallen. Men jag vill som inte vara ensam. Iofs kan jag känna mig ensam trots att jag är i ett rum med tjugo personer. Det är som en del av pusslet som saknas. Jag hittade ju den pusselbiten, men den är förlorad igen. Jag hoppas att en dag kunna hitta en pusselbit som går att ersätta den gamla som tappades bort. Men mest önskar jag att den pusselbiten kom tillbaka in i mitt liv.