Idag känns allting bättre igen. Känns som att det blir såna där svackor ibland bara. Mest när jag tänker på det. Eller när jag vaknar, drömmer en massa mardrömmar hela tiden. Ser bara framför mig hur han faller ihop och jag får panik och gråter där vid sidan av honom. Det är en bild som alltid kommer vara kvar på hornhinnan. Att se sin bästa vän, efter ens eget beslut, lägga sig ner och sluta sina ögon för gott.

Men tiden läker alla sår, det är något jag har lärt mig. Vissa saker måste man acceptera när det händer. Vissa saker kanske man inte vill acceptera men man måste. Ta det steg för steg liksom, kanske inte förtränga det heller. Känns skönt på så sätt att jag har hunnit hitta mig själv innan den här katastrofen. Jag tillåter mig själv att gråta. Det är fler människor som sett mig gråta nu än det någonsin var när till exempel Danne dog. Då stängde jag in allting, satte på locket på en kokande gryta bara. För då ansåg jag att det bara var svaga männisor som grät. Jag har insett nu att det är sånt tänkande som gör en människa svag. Såren efter Danne tog flera år att läka, men med Bumbi änns det annorlunda, allting tack vare att jag släpper ut känslorna. När man förlorar någon nära en så accepterar folk att man är ledsen, det måste jag lära mig att förstå.

Tänkte idag när jag var ute och joggade med hundarna, Bumbi är den enda som har lämnat mig som faktiskt visste hur mycket jag älskade honom. Jag sa det varje gång jag såg honom, viskade det i hans öra. Jag viskade också det hela dagen när han var sjuk. Han visste nog det, och det är en stor tröst. Att veta att man inte kunnat göra någonting annorlunda. Kanske skulle jag ha tillbringat mer tid med honom, gjort mer saker han älskade, låtit han äta allt han velat men jag gjorde så gott jag kunde för att vi båda skulle må bra. Och om det är någon som genom åren har gjort mig glad så är det han. Jag hoppas han vet det, men det tror jag han vet...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett år av saknad.  Det går inte en dag utan att jag tänker på dig,  det kommer aldrig någon som jag kommer älska lika högt.   Hoppas du sover i ro, B..    ...

Länge sen jag fick tummen ur och skriva lite här. Skumt, har hänt jävulskt mycket på slutet men jag har som inte orkat skriva om det..   Vars börjar man då?  Hade lite svårt med insperation idag så jag satte mig och började läsa gamla inlägg. Jag bl...

Jag är helt säkert på att det inte är bra för min psykiska hälsa faktiskt. Jag ligger bara hemma och grubblar nu för tiden..  Jag är jävulskt bitter över en sak. Eller egentligen två saker men båda handlar om kärleken. Men det är svårt att få ner do...

Okej, det här var ett tag sen man gjorde nu. Har iofs inte haft så mycket att skriva om på slutet, jag gör fan inget vettigt alls nu för tiden. Söker jobb, tittat tv, äter, sover, kör skoter, datanördar och sover mer.    Men det var inte riktigt det...

Jaha, jag hade egentligen något att blogga om men jag kommer inte riktigt på vad det är.. Någonting grämer mig som fan men vad är det egentligen? Känns lite tungt att sluta på Isring nu också, fick reda på i måndags att jag slutar den 22:a. Vad ska ...