Jag har ju alltid brukat säga att mitt liv är kaos. Det stämmer faktiskt väldigt bra in. Ena dagen hit, andra dagen dit. Det är sällan lugnt mitt liv. Igår satt jag och pratade med Matte jävulskt länge. Han säger ju alltid så där massa vettigt som jag sällan brukar lyssna på. Det finns kvar i hjärnbasen men det kommer sällan till användning. Men igår sa han två saker som bara fastnade i skallen. Har tänkt på dom hela natten känns det som. Det första var "kanske inte är livet utifrån som är kaos, det kanske bara är din själ. med tanke på vars i livet du har varit och vars du är nu, kanske din själ bara inte känner igen sig". Åh vad jag skrattade åt det. Han är ju som filosofisk den där pojken. Men det kanske stämmer. Det känns inte som att jag har tappat bort min själ. Det känns inte heller som att jag tappat bort mig själv, har jävligt bra koll på vem jag är just nu. Trygg i mig själv alltså. Men känner inte igen vissa drag, det är liksom jag till 100% men inte så som jag brukade vara. Ingenting är ju som förut. Jag känner en trygghet i att vara själv. Att vara ensam liksom, det känns bara bra. Även om man saknar någon att kramas med ibland så känns det bra.

Sen sa han ju en till sak jag tänkte på hela natten , "den som lever i kaos söker lugn..ett lugn hon förmodligen inte finner..". Det är nog exakt. Fingret direkt på ömma punkten alltså som han fick ut i ord. Det är nog det som gör förvirringen. Jag känner mig lugn. Men inte nog lugn. Jag söker någonting mer i mitt liv, men jag vet fan inte vad.

Pusselbiten som jag nämnde tidigare? Ja, kanske det. Varje gång den pusselbiten hör av sig, eller jag tänker på honom saknar jag honom så. Det har varit så ett bra tag nu. Finns en människa i världen alltså, som förstår utan att jag behöver säga ett endaste ord. Som vet mina svagheter men accepterade dom direkt. Men varför är det då upplagt som så att direkt jag är med den pusselbiten slutar allt i trauma? Undrar om det inte kan vara så, nu alltså, att jag har hittat mitt lugn men söker det kaoset som jag är van vid. Om man vänder på allt liksom. Kan det verkligen bli så konstigt?

Jaa, Matte. Om du läser det här. Som jag vet att du gör, känn dig inte tvingad att skriva ett 5 sidor långt mail och lösa mitt liv. Jag kan själv! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett år av saknad.  Det går inte en dag utan att jag tänker på dig,  det kommer aldrig någon som jag kommer älska lika högt.   Hoppas du sover i ro, B..    ...

Länge sen jag fick tummen ur och skriva lite här. Skumt, har hänt jävulskt mycket på slutet men jag har som inte orkat skriva om det..   Vars börjar man då?  Hade lite svårt med insperation idag så jag satte mig och började läsa gamla inlägg. Jag bl...

Jag är helt säkert på att det inte är bra för min psykiska hälsa faktiskt. Jag ligger bara hemma och grubblar nu för tiden..  Jag är jävulskt bitter över en sak. Eller egentligen två saker men båda handlar om kärleken. Men det är svårt att få ner do...

Okej, det här var ett tag sen man gjorde nu. Har iofs inte haft så mycket att skriva om på slutet, jag gör fan inget vettigt alls nu för tiden. Söker jobb, tittat tv, äter, sover, kör skoter, datanördar och sover mer.    Men det var inte riktigt det...

Jaha, jag hade egentligen något att blogga om men jag kommer inte riktigt på vad det är.. Någonting grämer mig som fan men vad är det egentligen? Känns lite tungt att sluta på Isring nu också, fick reda på i måndags att jag slutar den 22:a. Vad ska ...